så lagg, så trött.

rädsla….och besvikelse…med ett smakprov av hat. Jag har väntat så länge, exakt i tre och ett halvt år, på att få närhet,förståelse och hjälp. Ett mående uppdelat i perioder hela tiden året om hela hela tiden,även blir det som en chock för alla varje period. Jag är inne i en period, exakt nu. Där det skapas,panik,ångest,skrik. Jag blir arg,utbrott,panikutbrott,ångestattacker, när varenda människa säger att det kommer bli bra, att man kommer få -hjälp- att man kan klara det.. Först nu efter 3 och ett halvt år har jag insett totalt att jag inte kan få någon hjälp,ingen vill kämpa för att hjälpa mig. Det var som en stor besvikese när jag kom på den tanken, besvikelse.